|
Flickor som lyckas
Mötet med den svenska skolan kan bli en chock för den som är uppväxt i Bosnien, Iran eller Libanon. För många blir det svårt att förstå hur man ska göra för att vara en duktig elev. Och skolan ger inte alltid så mycket vägledning. Men hur gör de som ändå klarar sig? Meta Cederberg på Lärarhögskolan i Malmö ville ta av sig ”eländesglasögonen” och koncentrera sig på dem som klarar sig bra. Hennes avhandling ”Utifrån sett - inifrån upplevt” handlar om några unga kvinnor som kom till Sverige i tonåren och lyckades övervinna både negativa förväntningar och språksvårigheter. Från Genus 3 - 2006
– De har alla haft oddsen emot sig från början. Som flickor med utländsk härkomst hamnar de längst ner i samhällshierarkin. Men de som jag har intervjuat har hittat framgångsrika strategier, säger Meta Cederberg. De tolv intervjuade flickorna har kommit till Sverige som flyktingar i tonåren. Och de har alla varit duktiga och högpresterande elever i sina hemländer.
Sara från Bosnien, till exempel, förväntade sig att bli vald till skolans bästa elev under sitt sista år i hemlandet. Men hon hann aldrig gå färdigt sjunde klass. Istället blev hon flykting i Sverige. Zelma från Kosovo planerade att plugga vidare. Hennes dröm var att bli pilot. Men de drömmarna försvann i samband med flykten. Det var inte bara flickornas drömmar som förändrades i Sverige. Det var också deras identitet som begåvade och duktiga elever med goda framtidsutsikter, som stöptes om i det svenska flyktingmottagandet.
I Sverige möter de ett skolsystem som ibland tycks fast beslutet att placera in dem i en given roll som invandrare, och därmed svagare elever. – De upplever snart starka negativa förväntningar. Och att inte prata korrekt svenska blir ett stigma. De hamnar i invandrarfacket, och de väljer att tiga, vilket inte fungerar i den svenska skolan, säger Meta Cederberg. Flera av dem berättar oberoende av varandra om att de uppfattat det som att deras betyg beror på hur länge de har varit i Sverige. Så här berättar till exempel Mira från Bosnien:
”…hon (läraren) sa till mig, du skulle kunna få till och med VG om jag betygsatte din kunskap men du vet du har varit kort tid här i Sverige, bara 4-5 år.” Fem av de intervjuade flickorna har liknande berättelser. – Det här är deras upplevelser av betygsättningen, men om det verkligen går till på det viset så är det helt sanslöst, säger Meta Cederberg. Ingenting säger att deras vistelsetid i Sverige ska ha någon betydelse. Man kan också fråga sig om deras kunskaper i svenska språket ska påverka betygen i ämnen som kemi eller biologi.
– Man får en skymt av hur skolan sorterar. Hur elever blir utdefinierade genom sämre betyg, säger Meta Cederberg. De intervjuade flickorna kommer från länder med auktoritära och hårt lärarstyrda skolor. De är vana vid att visa stor respekt för lärare, att aldrig prata utan tillstånd eller tugga tuggummi i klassrummet. Mötet med den svenska skolan blir en kulturchock, och det är svårt för dem att förstå reglerna. Tanja från Bosnien berättar hur jobbigt hon tyckte det var i början:
”…det som jag inte förstod mig på det är ju att man ska säga Du till läraren… att man inte ska vara så artig och hövlig. Alltså från början för mig var det fruktansvärt.” Istället förväntas de arbeta självständigt och att vara aktiva på lektionerna. Något som de inte känner igen eller har fått klart för sig vad det innebär. När en lärare frågar klassen om vem som vill börja redovisa, då uppfattas det som att man inte behöver redovisa ifall man inte vill. De är vana vid att läraren bestämmer. – Det handlar om osynliga normer, säger Meta Cederberg. De har svårt att förstå hur det fungerar i Sverige. Här finns ingen uttalad hierarki, men ändå ställer läraren krav på eleverna.
De känner helt enkelt inte igen sig. Och de nya eleverna får inte mycket hjälp av skolan att tyda de outtalade reglerna för samvaron. – Den svenska skolan är för otydlig. Man uppmuntrar till egna initiativ, men inte vilka som helst. Eleverna får stor frihet, men vissa beteenden blir kulturella övertramp. Det kan handla om samtalsnivån, eller hur man tilltalar läraren. Men hur de här koderna ser ut det talas det sällan om.
Men Meta Cederberg har valt att intervjua flickor som klarar av omställningen och lär sig agera i det nya systemet. Vad är det då som har gjort att de ändå lyckas? – Flera av dem skulle ha slutat skolan tidigare om det inte varit för möten med lärare som kan bekräfta dem. Lärare som ser dem, och återupprättar deras känsla av att vara duktiga elever.
Det går bra för de här flickorna, trots kort vistelsetid i Sverige och i flera fall kommer de från familjer med låg utbildningsnivå. Men de skulle inte ha klarat sig utan lärarstöd, tror Meta Cederberg. De intervjuade flickorna berättar om hur mötena med de här lärarna blir vändpunkter i skolkarriären.
– Det är lärare som pratar med eleverna, även om andra saker än skolan, lärare som ser dem som individer. Sara från Bosnien, som var på väg att bli vald till bäst i skolan innan hon kom till Sverige, hon tyckte att skolan var meningslös eftersom hon inte blev tillräckligt bra på svenska. Hon började skolka och skrev om sina känslor av hopplöshet i en uppsats. Då undrade hennes lärare hur det stod till och det blev början på en kontakt som ledde till en vändning för Sara.
– Lärare kan var positivt och negativt bekräftande. Jag tror att vi underskattar lärarnas roll. Pedagogiken har en social dimension, det visar tidigare forskning. Meta Cederberg tror också att de har klarat skolan bättre just för att de är flickor. – De har inte utmanat någon maktstruktur. De har behållit sin traditionella respektfulla relation till läraren hemifrån.
På det viset har de aldrig riskerat att utmana någon dold maktordning eller göra kulturella övertramp. Jag tror att pojkarna har större problem med det, och det kan vara en förklaring till att flickor med utländsk bakgrund generellt klarar sig bättre än pojkarna. Meta Cederberg tycker att skolan måste bli mer medveten om sina egna outtalade ramar. – Ska vi ha en skola för alla då måste vi ha en dialog om våra egna förgivettaganden, till exempel; vad menar vi egentligen med elevaktivitet?
Hon tycker också att skolan varit dålig på att förstå flickornas sociala behov. – De kom hit som flyktingar, från länder i krig. De har lämnat sitt land och sina släktingar under svåra förhållanden, och i Sverige lever de i fattigdom. Det tycks som om man glömt bort det. De tolv flickor som Meta Cederberg har intervjuat är idag unga kvinnor och samtliga går på, eller har avslutat högskoleutbildningar.
|