Mötet med en utomjordisk civilisation skulle skaka om vår världsbild ordentligt. Om ett sådant möte någonsin blir verkligt.

Faktum är att vi när som helst skulle kunna nås av ett budskap från en avlägsen planet.

- Det kan hända om tusen år, men det kan också hända imorgon, säger David Dunér, idéhistoriker i Lund, som tagit på sig uppgiften att fundera ut hur vi ska kunna utbyta erfarenheter med främmande varelser.

Han har bland annat besökt amerikanska Nasa, den europeiska rymdflygstyrelsen ESA och SETI-projektet (Search for Extraterrestrial Intelligence) för att tala om det verkliga långdistanssamtalet – interstellär kommunikation.

Tidigare har du bland annat sysslat mycket med tänkandet på 1600- och 1700-talen och Emanuel Swedenborgs idévärld. Är den tidens människor så främmande för oss idag att det kan påminna om att möta utomjordiska varelser?

- Nja, figurer som Karl XII och Swedenborg kan ju framstå som väldigt mentalt annorlunda.

Men jämfört med en tänkt rymdvarelse står de oss extremt nära.

Vi har åtminstone samma biologi som dem. Trots att tiden och kulturen skiljer oss åt, till och med ganska radikalt kan man ju tycka, så delar vi någonting väsentligt. Vi tillhör samma art och använder samma hjärna. Just detta pratade jag om med ESA. Med en eventuell utomjordisk varelse så delar vi ingenting.

Finns det förutsättningar för någon kommunikation över huvud taget då?

- Man har ju trott att det ska fungera med hjälp av begrepp från matematiken, fysiken och kemin, till exempel i de budskap som har skickats iväg med Voyager-sonderna. Men jag är inte säker på att det fungerar, resonemanget haltar. 

Även om vi skulle ha samma kunskaper om hur Universum fungerar så beror det på hur vi uttrycker kunskaperna. Det är inte alls säkert att vi beskriver de fysiska lagarna på samma sätt.

Det är där som humanister och språkvetare behövs. Forskare som ägnar sig åt hur man förmedlar mening och betydelse.

Hur ska vi då kunna kommunicera med utomjordingar? Finns det något sätt att svara på den frågan?

- Det klassiska svaret är ju att använda någon kunskap som är universell. Men jag är som sagt inte säker på att det skulle fungera. Problemet är hur man förmedlar de här kunskaperna. De symboler vi använder är beroende av hur vår hjärna är konstruerad och hur just vår verklighet ser ut. Det är inte innehållet i budskapet som är problemet utan mer uttryckssättet.

Voyager, som du nämnde, har med sig en guldskiva där man graverat in till exempel symboler för väteatomens energitillstånd och avståndet till vår sol från ett antal astronomiska objekt. Men de där symbolerna är obegripliga för mig som inte är fysiker.

- Ja, och om de är svåra för oss att förstå, hur svåra ska de då inte vara för dem? Om vi ska kommunicera ska de omedelbart förstå vad det handlar om. Man ska liksom inte behöva gissa eller ha flera alternativ, utan tvingas till en specifik tolkning. Då finns det vissa saker som man kan tänka sig.

Voyager, för att hålla sig där, har med sig inspelade ljud. Men vi kan inte räkna med att en utomjording ska begripa sig på Bach eller Miles Davis.

Men kanske det skulle funka med mer geologiska ljud. Vulkaner som får utbrott eller vinden som sveper över öknen, mer basala saker skulle de kanske förstå bättre.

Men sen kommer de kanske ändå inte att uppfatta ljudet eftersom de kanske har ett helt annat hörselsystem. De kanske inte hör ljud under 20 000 hertz eller så. Det kan vi aldrig veta.

Men som expert, vilka råd kan du då ge till Esa och Nasa när det gäller umgänget med utomjordingar?

- Det som jag har framfört är att vi måste skaffa mer kunskap om hur vi människor reagerar i okända sammanhang. Hur fungerar vårt tänkande i okända miljöer, miljöer där vi inte har några förkunskaper?

Det här kan man göra med neurologiska experter och med datasimuleringar. Plus genom att studera material där människor mött okända ting. Upptäcktsresorna är ett fantastiskt material med massor av exempel på hur vi skulle reagera vid mötet med främmande civilisationer.

Hurdå?

- Två exempel: När man möter en annan kultur visar det sig att man ofta inte förstår komplexiteten hos det främmande. Man kallar det en ”primitiv kultur” och missar intelligensen som finns där. Det kommer förmodligen att upprepas. Vi kan inte avläsa dem och det är inte säkert att vi förstår att det handlar om en avancerad kultur.

Det andra är att vi ofta helt enkelt inte ser saker som vi inte är tränade på att se. En van fågelskådare går en tur i skogen och upptäcker kanske femtio olika namngivna arter, medan en annan vandrare bara såg ”några fåglar”. Våra förkunskaper leder oss att se verkligheten på vissa sätt.

Så man kan förutsätta att vi kommer att missförstå det mesta?

- Ja, vi kommer framför allt att missa mycket. Vi kommer helt enkelt inte att se det.

Och sen tillkommer hela problemet med att förmedla budskap.

Ett förslag som jag framförde till Nasa och SETI, och som de nappade på har att göra med att språket är extremt situationsbestämt. Det är en historisk produkt. Så istället för att söka efter det universella så kanske man ska göra tvärtom och söka efter något lokalt i den specifika situationen; att helt enkelt göra något tillsammans.

Vad skulle det kunna vara?

- Till exempel gemensam uppmärksamhet på något, kanske att observera samma sak. Vi riktar våra medvetanden åt samma håll, vilket ju är en förutsättning för kommunikation.

Vi kan till exempel observera deras sol, skicka ett meddelande som är en avbild av deras sols spektrum. Då ser de det. Och därmed kan de förstå att vi observerar dem. Och om de förstår budskapet så kan de svara med vårt solspektrum. Då har vi kommunikation.

Problemet är bara avståndet. Att bara skicka ett meddelande, det är knappast kommunikation. Det kommer i bästa fall att ta minst fyra år att nå fram, så någon livlig diskussion blir det inte.

Föreställer du dig någon gång att vi kan få vara med om ett direkt möte, ansikte mot ansikte, så att säga?

- Ja, i alla fall finns det i tankarna. Sen är frågan när det kan hända och om det är tekniskt möjligt.

Den klassiska frågan i sammanhanget är förstås varför de inte redan har varit här – vissa tror ju att de redan har det - men varför inte?

Det innebär naturligtvis stora tekniska problem för någon att komma hit. Men också frågan om man vill besöka en annan planet, om man vill göra sig upptäckt. Eller också kanske de är så försiktiga att de kanske inte vill förstöra en nyupptäckt planet ekologiskt eller kulturellt. Intelligenta besökare kanske hellre avstår från kontakt och observerar oss på distans.

Du tog själv upp koloniseringens blodiga historia på jorden. Man kan ju fråga sig om det är klokt att öppna sig för andra civilisationer. Det finns ju de som varnar för det, Stephen Hawking till exempel.

- Många historiska exempel visar att det alltid uppstår en ojämlikhet mellan kulturer. På gott och ont. Ett möte skulle innebära enorma förändringar för oss på något sätt.

Det mest intressanta är vad som händer med oss. Det är en större fråga som vänder sig tillbaka mot oss själva. Den gör att vi tvingas fundera över hur vi fungerar, och vad det är för civilisation vi har. Så även om mötet aldrig händer så är det intressant som tankeexperiment.

Tror vi för mycket på att en ”alien” ska likna oss?

- Man måste förstå att intelligenta varelser på en annan planet kan leva i en helt annan fysisk miljö, med en annan gravitation, annorlunda förhållanden för ljus, ljud, temperatur med mera.

De kommer att ha annorlunda kroppar och tänka på ett annat sätt.

Det är väldigt viktigt att komma ihåg att vårt tänkande och våra hjärnor formats av vårt möte med världen. Vi interagerar med miljön och det gör oss extremt jordbundna, så att säga.

Betyder det att det är fåfängt att försöka kommunicera?

- Det är nog betydligt svårare än vad vi tror. Definitivt svårare än vad det är på film i alla fall, där brukar det ta det några minuter bara.

Det är ju om vi skulle ha en väldig tur, och möta invånare från en planet av samma storlek, med en liknande historia som vår, och som därför skulle likna oss. Men hur höga är oddsen?

Vi är resultatet av en lång rad av tillfälligheter, mutationer och katastrofer.

Det är inte alls säkert att evolutionen måste leda till intelligens. Vi har haft liv i över tre miljarder år men högre kultur har bara uppstått en gång. Det kan vara extremt ovanligt med intelligens. Eller så kan den se helt annorlunda ut. Djur i havet använder sin intelligens på ett helt annat sätt än vad vi gör, se på delfinerna till exempel. De är intelligenta men de har inga händer, som är så viktiga för oss.

En annan fråga är ju hur länge en teknologisk civilisation kan överleva. De kanske är sällsynta just för att de är kortlivade. Det kan vara lättare att skapa avancerad teknik än att skapa hållbarhet. Civilisation kanske är en kort och snabb blomning, som sedan försvinner.

Vad råkorna kan berätta om utomjordiska varelser

Kognitionsforskaren Mathias Osvath blev under 2009 internationellt uppmärksammad för sina studier av hur schimpanserna på Furuviks djurpark tänker och planerar inför framtiden. Sedan några år har han också studerat tänkandet, eller kognitionen, för att använda en mer exakt term, hos råkor.

Kråkfåglar, dit råkorna hör, tillhör djurvärldens toppskikt när det gäller social intelligens, problemlösning och förmåga att förstå sin omvärld.

- De lär sig snabbt, förstår andras intentioner och kan följa blickar med mera. Det bästa sättet att handskas med dem är faktiskt att betrakta dem som små människor, säger Mathias Osvath om de sex råkor som han föder upp i forskningssyfte hemma på landet i Skåne.

Och Mathias Osvaths råkor är också med på ett hörn i det projekt inom astrobiologi som David Dunér leder.

Kanske kan jämförelser mellan tänkandet hos apor, människor och råkor ge en antydan om hur intelligens kan utvecklas längs helt skilda banor – och därmed hur den skulle kunna ta sig uttryck hos varelser från andra solsystem.  

- Astrokognition finns inget som heter, och inte heller Nasa har någon forskning under den rubriken, säger Mathias Osvath. Det här bygger mycket på mina egna försiktiga funderingar i frågan.

Mathias Osvath berättar att han brukar inleda sina föreläsningar med ett citat från den kände evolutionsforskaren Stephen Jay Gould: Om vi skulle backa bandet och låta evolutionen spelas upp på nytt, då skulle resultatet bli ett annat. Och vi skulle inte se ett så egenartat fenomen som det mänskliga medvetandet utvecklas en gång till.

Frågan är om Gould hade rätt.

- Tittar man på de djurgrupper som har någon form av avancerat tänkande så ser man slående stora likheter. Kråkfåglar, papegojor, delfiner och primater har alla någon form av social intelligens, det man kan kalla komplex kognition. De fyra djurgrupperna är alla tämligen unga, och den allra äldsta gemensamma föregångaren är 300 miljoner år gammal.

Det betyder att vi har fått fyra helt separata utvecklingar av komplex kognition under den här tiden.

Gör det att man kan säga något om möjligheten till intelligent liv på andra planeter?

- Man kan kanske säga så här: det ser ut som att det är svårt för någon form av kognition över huvudtaget att uppstå. Här på jorden tog det kanske 600 miljoner år från det att de första flercelliga djuren dök upp. Men när den väl uppstår så verkar det inte vara så sällsynt att mer komplexa former utvecklas. Det kan tvärtom gå fort om det visar sig att det intelligens är en nyttig egenskap för överlevnad.   

Ingen FN-ambassadör för rymdkontakter:

I september 2010 spred sig en historia i världens medier om att FN hade utsett en ambassadör för att ta hand om jordens framtida kontakter med utomjordingar.

Den här nyheten återgavs av såväl Expressen som TV4 och Sveriges Radio.

Storyn var en så kallad anka och den har dementerats ordentligt av både FN och kvinnan som utpekats som vår representant i interstellära affärer, den malaysiska astrofysikern Mazlan Othman.

Othman är chef för United Nations Office for Outer Space Affairs, FN:s kontor för ärenden angående yttre rymden. 

Dess uppdrag handlar om att stödja det fredliga utforskandet av vår omgivning i rymden, och organisationen har funnits sedan 1962. Den sysslar mer med internationellt samarbete på jorden än frågor om hur vi ska ta emot aliens.

tomaslindblad.se